När jag läser mitt förra inlägg känner jag att jag skrivit allt helt rätt och begripligt för mig själv. Jag känner också att det nog delvis kan uppfattas bara halvt korrekt av andra. Men eftersom det i första hand är mig själv jag ska vara ärlig inför ängar jag inte det någon mer tanke. Det väsentliga är dock skillnaden mellan nöjd och nöja mig med. 

 

Jag har nu varit singel i cirka 1 år. Att vi förra sommaren tog det gemensamma beslutet att göra slut efter 4 år tillsammans var något jag med en gång kände var väldigt rätt. Vårt förhållande var i slutet ännu än sak som jag nöjde mig med utan att för stunden känna att det var fel men också utan att känna att det var något jag var helt nöjd med. Så glad och nöjd över livet och den stoltheten jag kände över att vara singel var länge sen jag hade känt. Hur rätt singellivet kändes då men också än i dag är något som ger mig en otrolig mängd energi.

 

De två stora besluten det senaste året; att bli singel och att ta en termins uppehåll från skolan har varit väldigt nyttiga för mig. Efter båda dessa vändpunkter har jag känt en sån styrka i mig själv. Plugget går bra, träningen går bra, umgänget är där jag vill att det ska vara och jag känner mig oövervinnerlig och att hela världen ligger framför mina fötter. Som så många gånger förrut håller dessa positiva känslor i sig tills det blir tenta-p. Jag vet inte riktigt varför jag reagerar som jag gör under tenta-p. Hela mitt liv rasar samman. Jag förlorar alla rutiner och allt bra jag gör i mitt liv och jag blir världens mest oorganiserade människa. Dessa spillror jag krossas i skramlar kvar lång tid efter tentan och jag har oerhört svårt att ta mig samman och hitta tillbaka till det liv jag vill leva.

 

Sån är jag, råkar jag ut för en bump i livets flytande väg som gör att jag måste ägna mycket tid åt något och kämpa för, stannar jag upp och lämnar över hela mitt liv i en situation jag inte vill vara i. Jag tappar all ork, självförtroende och positiva tankar om att jag kan fixa det här. Det är därför jag fortfarande har 2 omtentor, är väldigt missnöjd över vad jag uppnått och inte uppnått med träningen och har kvar vissa andra delar i livet som jag bara nöjer mig med utan att vara nöjd över. 

  

Tack vare dessa två stora besluten har året också gett mig tid att fokusera på mig själv och se mig som jag är och hur jag vill vara. Det är tack vare dessa som jag fått modet att vara ärlig mot mig själv och att våga visa mitt rätta jag.