Dagens jobbiga; -6 grader när jag åkte till jobbet. På med långkalsonger och varm jacka. Strålande sol och måånga mer grader någon timma senare. Svettas ihjäl och får strippa av mig långkallingarna hemma hos en brukare.
Dagens kommunikationsmiss; vi har nästan alla brukare på jobbet i ett område och all personal cyklar till dessa förutom en som har bil och åker till sådana som bor lite utanför. Idag skulle jag ut och gå med en som bor lite utanför. Hade tagit cykeln om jag inte skulle ha med mig två stora ikeakassar med tvätt. Får skjuts av bilpersonalen, går in till brukaren som inte är hemma. Detta hade de två som visste om detta inte skrivit någonstans eller sagt till mig. Så jag får sitta utanför porten och vänta i 45 minuter på min bilskjuts tillbaka till kontoret.
Dagens klump; ställer cykeln i ett cykelställ utanför en brukares lägenhet. Tappar en lapp mellan två cyklar. Försöker smidigt ta upp denna men puttar till en cykel som ramlar och tar med sig tre andra cyklar i dominoeffekten. Springer, efter att jag ställt upp de fallna cyklarna, in i trapphuset och upp för trapporna, lämnar in en matkorg, springer ner för trapporna igen och ut genom trapphusdörren snubblar jag på tröskeln och håller på att stupa på näsan i min fart.
Dagens längtan; Oskarshamn. Var hos en norrbottnare till brukare som tyckte att den hemtrevliga dialekten måste betyda att jag kom nerifrån Småland, runt Oskarshamnstrakten kanske. Och det gör jag ju. Han hade en syster i Västervik och hade varit runt i Oskarshamn och Påskallavik för att titta på den nakna kvinnostatyn (!). Han tyckte ju att Oskarshamn var himla fint och mysigt och med den härliga kusten. Och det är det ju.
Dagens tystnad; sitter 7 personer i lunchrummet på jobbet. Två av dem sitter och halvsover i soffan och resten är djupt insjunkna i var sin mobil. Knäpptyst och dagens mediasamhälle är ett faktum.
Dagens ångest; ser innan jag ska gå hem från jobbet på planeringstavlan inför morgondagen att jag ska vara hos en och samma brukare mellan 10-14. Vilket är väldigt länge. Speciellt eftersom jag aldrig varit hos denne förrut och att den är en av de tre mest omtalade, jobbiga och krävande brukarna. Sen hoppar man på eftermiddagen direkt vid 14 och när har jag då lunch?
Spenderade hela förra veckan, 7 dagar hos Ullis och Alma. Adnan var i Frankrike och klättrade. Eftersom han är lärare hade han påsklov och när någon av föräldrarna är ledig får inte barnet vara på dagis så har haft massa kvalitetstid med Alma, bara vi två medan Ullis har jobbat hela dagarna. Oftast är det bara gulligt men det är klart man blir trött ibland när man ska göra samma sak om och om igen, när man alltid ska vara med och leka och det dras i byxbenet eller när hon börjar stortjuta för att man säger nej åt något hon inte får göra. Men jag har haft världens bästa vecka! Och när man kommer hem får man ännu mer ångest att alla barnen bor så långt bort.
När jag landade i Ryd igen i helgen och gick hem från bussen var en bit av cykelvägen helt täckt av is. När jag var på mitten någon stans så hörde jag ett kraas och isen sprack och min fot plumsade ner i vatten. Hoppade fort upp ur plurret, gick skrattande därifrån samtidigt som jag tittade bakåt för att kolla om någon såg och var glad att jag var på väg hem.
Nu har det varit två väldigt soliga dagar och jag har under någon timma slagit upp vardagsrumsfönstret, dragit fram skrivbordsstolen och njutit av värmen. I förrgår när jag satt där hörde jag plötsligt ett tjejigt, chockerande skrik och när jag slår upp ögonen ser jag hur en tjej småspringer bort från samma isgata jag plurrat i häromdagen. Sen tar hon av sig ena skon och börjar hoppa på ett ben mot en lägenhetsdörr och jag förstår att hon också hade råkat ut för krasande is. Sen har det varit mitt nöje att lyssnande, spana efter dessa krasande och till min glädje fått se några flera roliga syner, gåendes och på cykel.
Annars: har väldigt ont i min vänstra lilltå. Den är öm, röd och svår att böja. Som en stukning och jag kan inte minnas att jag gjort något.
Nu: uppladdning inför jobbåterkomsten imorgon.
