Idag är det ett år sedan den 27 oktober 2009. Ett år sedan det var datumet jag aldrig glömmer. Ett år sedan Pappa dog. Är helt ärlig när jag säger att det inte gått en endaste dag utan att han korsat mina tankar. Men idag tänker jag lite extra på honom.

Jag tänker på hur fel jag tänkte när han fortfarande fanns. Alla gånger jag varit ledsen över att han inte kunde vara med mig på samma sätt som andra föräldrar för att hans kropp inte tillät det. På alla gånger han ropade mitt namn för att han behövde hjälp med något som en 3-åring kunde göra. På alla gånger jag varit arg för att jag varit tvungen att vara hemma och hjälpa honom.
Ingen av dessa gånger tänkte jag på att det var sjukdomens fel.

Från den 27 oktober 2009 och även idag har jag andra tankar. Nu minns jag istället.

Jag minns hur han alltid var och kollade på mina hemmamatcher i fotboll och hur ofta han ställde upp och körde till bortamatcherna. Jag minns hur stolt jag var när vi gick på stan tillsammans. Att han älskade att äta lever. Alla ramsor av svordomar han utbröt när något inte gick hans väg. Hur tacksam han var varje gång jag hjälpte honom med saker han inte klarade de sista åren. Jag minns hur han inte alltid tänkte innan han pratade. Hur han alltid tog ett hästbett i låret på mig när han körde bil och jag satt bredvid. Jag minns hur jag satt i hans knä på IK-matcherna när jag var liten. Att jag älskade att stanna uppe på kvällen med honom och kolla på film när alla andra hade lagt sig. Hur han skakade i hela kroppen när han skrattade. Att han ibland bara satt på skrivbordstolen i källaren och lyssnade på sina vinyl-skivor.

Det enda jag är ledsen över nu är att Mathias bara fick träffa honom när sjukdomen hade tagit över.
Att han inte fick träffa den Pappa jag minns honom som.

Har prov imorgon. Började plugga på det igår eftersom jag inte hunnit tidigare. Har suttit sen dess helt deppig och frustrerad över hur stort det var och att jag aldrig kommer klara det. Sen för en stund sen ringde Nadja och sa att det fanns en brödkorg på Netto. Kort därefter får jag sms av Jossan och dessa två ganska små och egentligen inga speciella grejer gjorde att jag genast omprioriterade allt.

Imorgon kommer Mathias hit. På fredag åker vi till Oskarshamn där jag ska stanna en vecka. Jag får träffa mamma, Fredde, Malin och Kerstin. Jag får träffa familjen Danesten och alla mina tjejer. Jag får träffa mormor och farmor. Ullis och Adnan kommer och vi ska ha kalas. Det är sånt som betyder.

När jag hoppade av logoped bestämde jag mig för att njuta av det här halvåret. Så jag slog ihop skolböckerna och sa att det inte gör något om jag inte blir godkänd på provet imorgon. Jag behöver inte gräva ner mig i det här plugget som inte har någon betydelse sen i alla fall. Livet är för bra för att kastas bort. Så nu åker jag istället iväg till hallen för att svettas lite!

Alla har vi våra ups and dows här i livet. Jag har inte direkt haft någon down-period men många tankar har rusat i min hjärna när det handlar om mig och M. Börjar dock med att säga att det aldrig har varit tankar på oss som ett par, som ett vi. Det har alltid varit självklart och helt rätt. Det har varit tankar om att bygga ett hem och ett liv ihop just nu.

Jag har tyckt det varit skönt när han varit i Oskarshamn, när jag varit själv och bott själv i vår lägenhet. Det har varit mysigt när han har varit här i några dagar men när han återigen åkt hem för att jobba har jag njutit av att bli själv. Ha mitt egna kök, vardagsrum och sovrum. Göra vad jag vill, när jag vill, hur jag vill. Allt sker enligt mina regler. Att inte ha någon annan i lägenheten som gör något på något sätt som jag inte skulle gjort det på.

Men de senaste dagarna har jag börjat tänka annorlunda. Hatar att bara behöva ta fram en av våra tallrikar som vi köpt tillsammans på Ikea. Hatar att sitta själv i vår soffa, att inte ha någon att prata med. Någon som är M. När jag går och lägger mig tycker jag inte längre det är skönt att sova ensam i vår lägenhet. Nu ser jag istället alltid en tom 90-säng som står bredvid mig. En säng som är hans. Tankarna som jag tidigare hade har förvandlats till en övertygelse. En övertygelse om att jag vill bo tillsammans med min pojkvän.

Två månader räckte för mig att bo själv. Nu kan jag inte ha en större längtan att ha någon att dela vardagen med. Någon att laga mat tillsammans med, någon som luktar svett när jag inte vill känna svettlukt, någon att irritera mig på, någon att skratta med. Någon som är M.  

Så nu håller jag mina två tummar att han hittar ett jobb han trivs med så han på riktigt kan flytta hit.
Skönt att få ur mig det, nu kan jag koncentrera mig på plugget igen.

Idag tänker jag lite extra på en av de mest älskade personerna i mitt liv. En person som jag ser upp till, som jag älskar att spendera tid med, som jag skulle offra allt för, som jag har riktigt roligt med och som jag träffar alldeles för sällan. Min syster. Som fyller 30 år! Hoppas hon blir uppvaktad så mycket som hon är värd där borta i Skåneland.

Saknar min man. Saknar närhet, prat, skratt, kramar, händer, läppar.
Idag känns det extra bra i magen. Allt känns extra rätt. Vi.

Har ett par sprillans nya Adidas springskor till salu i storlek 39, för en billig peng. Så om det är någon som är sugen eller känner någon som vill ha är det bara att höra av sig.

Idag önskar jag min bästis ett stort grattis på födelsedagen! Får firas på något bra sätt om dryga veckan.

Tittade på Berg flyttar in förut. Carina Berg som för övrigt är en grym kvinna. Hon var hos Andreas Lundstedt den här gången. Han från Alcazar ni vet, som tog det stora steget att gå ut och berätta om hans HIV-smitta för några år sedan. Det börjades prata om att han så småningom vill skaffa barn med sin blivande man. Fick då reda på något väldigt häpnadsväckande. För att kunna använda sperman till att skapa ett barn kan man tydligen tvätta dem. Detta görs genom centrifugering så HIV:t flyger bort åt alla möjliga håll. Helt otroligt. Snacka liten centrifug.

Det är stor skillnad på Oskarshamn och Linköping. Både när det gäller storlek och händelser. Till Oskarshamn kommer till exempel inte Håkan Hellström för att signera hans nya skiva. Tog ingen signatur, smet mest bara in för att få ett litet kort på den gulliga mannen.

Hade en väldigt trevlig kväll i lördags med saknade flickor. Ni ger mig ny energi. Fick en upplyftande pratstund med Emmy som jag kan berätta saker för som jag inte berättar för någon annan än mamma och som tycks förstå mig som ingen annan gör. Tack för det.

Mådde desto värre i söndags efter lördagens bravader. Och då kom dessutom en liten brorsdotter på dryga ett år med världens energi. Gillade läget i alla fall och uppskattar all tid jag får med henne. Som tur är har hon en pappa som har lika mycket barnasinne kvar som hon.

När mamma skulle åka hem i onsdags bestämde jag väldigt impulsivt att jag skulle åka med och spendera en långhelg i Oskarshamn. När man kommer hem över en helg är det fullt upp hela tiden för att hinna med allt. Mycket av tiden har självklart varit med Kerstin. Hon är min drog.

I torsdags var jag och mamma barnvakt stor del av dagen. På kvällen blev det lite firande av Mathias 45-årsfyllande mamma. Igår var jag och Mathias barnvakt en sväng, sen var vi hos farmor och finmiddag på kvällen. Idag blir det kalas för 45-åringen och kvällen blir det härliga tjejer.



Kerstin är duktig och går ut med soporna till dörren.

Saknad misse.

Möttes av morgondis och frost utomhus i morse. Då är det ganska behagligt att ha ett varmt täcke och värmeljus till förfogande. Kvällen kunde inte ha blivit mycket bättre. Fick ett gulligt sms, som man inte är van vid, vilket gjorde min kväll. När jag, kort därefter, dessutom fick ett telefonsamtal med ett överraskande men obeskrivligt glatt besked kunde jag inte bli lyckligare. Detta gjorde att jag vid 21.00 satte igång att städa lägenheten. Dammsugningen är dock kvar till imorgon. Och imorgon kommer även lilla mamma för första gången på besök efter inflyttningen!

Ibland ska man ha lite flyt. Precis när väckarklockan satte igång välkomnades Håkan Hellström till Mix Megapol. Var tvungen att ligga kvar en halvtimma extra för att lyssna. Kan inte vakna till något bättre och kan inte vänta mer än vad jag gör på hans nya album och någon gång ska jag se honom live igen!





En vän är en vän hur taskigt livet än gått

Gårdagen spenderades inte direkt som planerat. Låt oss bara säga att det är riktigt farligt att ha många avsnitt av en bra serie. Fick också uppleva premiären av nackdelen med att bo i lägenhet. Vad som lät som en korvfest ägde rum i grannens lägenhet bredvid mitt vardags- och sovrum. Inte särskilt trevligt när man tänkt ha en lugn och mysig lördagskväll men accepterat då det någon gång kommer vara tvärtom.

Har haft mitt första telefonsamtal med Kerstin där hon faktiskt svarat på mitt prat. Dock inget förståeligt svar då hon ännu är på det obegripliga pratstadiet. Men vad gör det då kfnmcwv mveov är väldigt charmerande.

Ska nu börja med min engelska bok på 300 sidor och kommer förmodligen fortsätta med näsan i den resten av dagen. Tidsplanen är att vara klar med den imorgon vid lunch för att också hinna skriva en rescension innan den muntliga redovisningen. Lycka till Malin.

Lovade mig själv, att när jag flyttade hemifrån, skulle jag inte ta död på mina växter. Ser just nu inte ut som att jag lyckas så bra med det då denna godingen håller på att gå ner i spagat eller nåt.

Perfekt så här på morgonkvisten.

När man får sådana här mms av bror kan man inte göra annat än att sakna min lilla Kerstin ännu mer än vad jag redan gör!

I know I don't know you
But I want you so bad
Everyone has a secret
But can they keep it
Oh no they can't