Hade som vanligt klockan satt på åtta. Brukar då vakna trött och seg men idag vaknade jag pigg och glad. Har en pirrande känsla av glädje i kroppen just nu. Det är fredag. M skickade och sa att han åkte från hamnen för typ en halvtimma sen. Musiken spelas och jag springer runt i lägenheten och gör den och mig redo för en jul i Oskarshamn. En tvätt körs i maskinen och dammtrasan glider över möbler och inredning. Har bestämt att lämna hemmet i topptrim för då är det som roligast att åka härifrån samt att komma tillbaka till sen.

Idag ska jag ägna all min uppmärksamhet åt min man, imorgon blir det julshopping och nyårsplanering med Fiffi och på söndag åker vi till kusten! 

Blippade förbi något på tv där en kille som inte kunde svenska skulle lära sig att säga tack. Hans försök till korrekt uttal fick mig att tänka att han lät väldigt lik Kerstin.

Fredde är inte sen med att försöka lära henne både det ena och det andra. Hon slår sig till exempel på bröstet när man säger gorilla och hon nickar flera gånger med huvudet när man säger att hon ska rocka. Och varje gång hon hör nåt ord som hon vet vad hon ska göra till, kommer ett litet blygsamt men stolt leende på hennes läppar.

Då hon är som sötast just nu är när hon ska säga tack. Detta har hon också fått från Fredde som upprepade gånger sagt tack samtidigt som han bockar lite med huvudet som en äkta gentleman. Och nu varje gång man frågar Kerstin om hon kan säga tack spricker hon upp i ett leende, får fram ack, och till det denna lilla bockning med huvudet, och man har glömt alla världens bekymmer.

Saknar att somna med min hand i hans.

Kan inte hålla mig från att ge ett tips om en magnifikt god kräftsoppa. Ni gör er själva en tjänst om ni testar denna.

4 port.

2 stora grovrivna morötter
2 dl kräftstjärtar
400 g kräftost (mjukost)
2 fiskbuljongtärningar
1 msk vetemjöl
1 burk creme fraiche
svartpeppar
cayennpeppar
dill
1/2-1 liter vatten


Fräs morötter.
Pudra över mjölet.
Tillsätt vatten, peppar, buljongtärningar och koka 10 min.
Tillsätt creme fraiche, kräftost och dill. Koka upp så det blir varmt igen.
Tillsätt kräftstjärtarna och klart!

För flera år sedan gick det ju på SVT ett barnprogram som hette Vintergatan. Där i fanns Femman. En grön prick som bara sa ordet fem. Ni kommer ihåg, fem fem femfem fem, femfem! Min käresta brorsdotter Kerstin låter numer ganska likt, förutom att Kerstin säger hej istället för fem.

Många gånger har mamma gett telefonluren till Kerstin när vi har pratat och hon är där. Idag ringde mamma och sa som flera andra gånger att det är någon där som vill prata med mig. Och så hör man henne säga, prata med Malin, Kerstin. Förväntade mig att det som vanligt skulle komma en upprabbling av oförstådda ord när jag sa hallå, hallå Kerstin, hej hej. Men så hör jag svaret, Hej. Hej. Hej hej hejhej hej... Hej hej hej. Och så där höll hon på enda tills mamma tog tillbaka luren, medan jag inte kunde sluta skratta.

Kerstin har ett tag nu försökt sig på att härma ord man upprepar för henne. Men hon har inte sagt något utan att man har fått hjälpa till lite innan. Förrän nu. Nu går hon visst runt hela tiden och säger hej.

Åh, vad jag längtar efter den där tjejen! Ska bli så spännande att se hur stor hon har blivit och allt nytt hon lärt sig.

Igår fann jag något som jag väldigt gärna ville ha. Och då menar jag väldigt, väldigt gärna. Något som jag har velat ett mycket bra tag. Spred denna upptäckt till Mathias som förstod mig och också skulle kunna tänka sig denna grej. Vi började då diskutera att varför inte slå till! Han tyckte dock att vi skulle vänta till efter jul eftersom han skulle ha mer pengar då. Detta tyckte jag var en sämre idé eftersom man skulle kunna tänka sig att det kanske skulle ta slut tills dess. Sa också att jag tänkte skaffa denna grej och att han kunde betala mig efter jul om han kände att han hade mer pengar då.

Eftersom han visste att jag inte skulle hålla mig borta från detta kände han sig tvungen att meddela att detta var hans julklapp till mig och att han redan hade köpt det.

Den lyckan som spred sig i mig då har jag inte känt på riktigt lång tid. En lycka att han känner mig så väl att han kunde lista ut att jag ville ha detta väldigt gärna. Och en känsla av att jag har den bästa mannen, att jag är nummer ett i någons liv och att jag kommer få vara med om något utöver det vanliga. Jag blev så glad att några tårar puttrade ut ur mina ögon.

För att inte förstöra all överraskning till julafton har jag sedan jag fick reda på det försökt låtsas som att jag inte vet om det. Att jag på riktigt bara har drömt alltihop. Därför har jag inte sagt det till någon och tänker inte prata om det mer från och med nu.

Det bästa tidsfördrivet när man åker bil är att försöka fånga något på bild av det som susar förbi utanför fönstret. Från någon gång när vi var på väg till hamnen.

Älskar min Amaryllis.

Ibland förlorar man sig in i något så man utesluter allt runt omkring och kommer på sig själv att komma tillbaka flertalet minuter senare. Till och med timmar ibland. Igår hände detta mig. Blev lite rädd för mig själv och de senaste minutrarna. Vet inte ens hur lång tid som hade gått, hur länge jag suttit. Vad som hade upptagit min tid? Datorn! Hemska sanning.

Regisrerade inte hur tiden sprang iväg och registrerade framför allt inte hur ljuset förändrades omkring mig, blind av den ljusa datorskärmen. När jag väcktes ur denna datorkoma var klockan alldeles för mycket så jag fick höra av mig till Nadja och säga att vi skulle mötas lite senare eftersom jag inte skulle hinna till den uttalade tiden. Och det hade blivit mörkt ute och inga lampor var tända så det var bäcksvart i lägenheten förutom två blåa lampor från tv och högtalare.

Har ett kort på Mathias i plånboken som är taget för x antal år sedan. Det kortet är min feelgood-upplyftande/var nöjd med vad du har kick. När jag ser kortet kan jag inte låta bli att dra på munnen.
Han är sååå söt!

Känns lite tomt i lägenheten idag. Mathias, Emmy och Alex har varit här i helgen och vi hade det så bra. Var härligt att ha lite folk runt omkring i rummen. Jag har haft en så mysig, rolig och trevlig helg. Blev lite bortskämd där ett tag, så idag har ytan här känts väldigt stor och det har varit lite ensamt från tre till noll personer att prata med. Som tur är finns det nu lite tomtar här och där som fått sig några ord ibland. Man tager vad man haver så att säga. Det är vid sådana här dagar jag undrar hur länge jag ska behöva gå runt i en för stor trea alldeles själv. Fyra månader har snart gått och det här känns väldigt onödigt.

Dom där ballongerna jag hade till tjejerna förra helgen måste ha varit några riktigt bra sådana. Ser nästan inte ut som att dom krymt någonting. Det utnyttjade Emmy och Alex som försökte smälla ett par.

Kolla in den här killen. Det här är Alex Junior. Vår nya katt. Han kom till oss förra veckan. Han har kommit till genom en helt naturlig födsel av stearin från ljusen i golvlyktorna.

Han är vår nya huskatt och har fått en riktigt mysig plats i vår lägenhet.
Jag ska aldrig ge bort honom.

1 december. Skänker mitt största Grattis och en massa kramar till Emmy. En tjej jag inte riktigt kan säga när vi lärde känna varandra och som jag länge aldrig umgicks med själv. Nu har jag sett henne som en av mina närmsta i många år och idag är hon den jag lättast kan öppna upp mig inför för jag vet att hon kommer förstå mig.
Jag är glad att jag har dig och jag finns alltid här!
♥

Väldigt ofta blåser dom bort snön utanför vårt hus istället för att ploga. Som när de blåste löv i somras. Denna blås låter vääldigt högt, ungefär som tre plogbilar. Detta är sjukt irriterande tidigt på morgonen. Och självklart är det just tidigt på morgonen dom oftast befinner sig utanför.

Alla människor har något eller några saker som alltid gör dom på bra humör. Robbie Williams är något sådant för mig. Jag kan inte riktigt säga vad det är han har eller gör men han berör mig varenda gång. Speciellt när han sjunger förstås. Hans scenspråk, minspel, utstrålning och röst. Framförallt han röst. Spelar ingen roll vad för humör jag är på. Hur deppig, ledsen eller uttråkad jag är. När jag ser han framföra något sprider sig ett lugn och en glädje i min kropp. Det är musikalisk lycka.

Detta hände även när jag tittade på Skavlan på nätet från igår. Där Robbie var med för återföreningen av Take That och där de sjöng The flood i slutet. Har tittat på låten hur många gånger som helst och kan inte dra ögonen från Robbie.

Bild och ljud är en aning osynkat i videon..
För att göra dom rättvisa gå in här och spola till 53.35!

Det slog mig att förra året var jag klar med mina julklappar första advent. Första advent är imorgon och jag har inte köpt en enda. Vägrar vara sen det här året heller så har börjat pula med dem lite smått nu.

Ibland kan VIP-personer bli välkomnade med 32 ballonger, drinkar och tilltugg om man kommer hem till mig. Så som Oskarshamnstjejerna blev igår när vi drog ihop en liten middag.

Nu hörrni. Har saknat att kunna skriva av mig. Vi har inget internet i lägenheten på grund av något missförstånd när vi beställde nytt abonnemang. Ni ska veta att jag hade det väldigt tråkigt utan internet förra veckan när jag var själv. Tragiskt men sant.

Innan vi åkte från Oskarshamn förra helgen spenderade jag en lång stund av söndagen, själv, på kyrkogården. Det är där jag firar Fars dag. Fixade och trixade och bara stod och njöt av det lugnet som sprids i min kropp när jag är vid Pappa.



I fredags var det dagen vi längtat efter en väldigt lång tid. Då satte vi oss i bilen och tog oss till Göteborg där vi skulle spendera helgen tillsammans med resten av familjen D. Mathias pappa fyllde år i söndags och som födelsedagspresent skulle vi gå på Robert Gustafsson på lördagen. Hade riktigt stora förväntningar och kan lätt säga att de uppfylldes och mer därtill. Sjukt bra kille! Skrattade så jag grät flertalet gånger. Helt galet bra.

När vi kom fram igår åkte jag raka vägen till min lilla tjej. Hon var väldigt gosig, pratglad, dansglad och närgången. Mys.

När vi kom till vårt hem i Linköping i tisdags efter mer än en vecka i Oskarshamn hittade vi några som inte hade trivts utan vårt sällskap.