För flera år sedan gick det ju på SVT ett barnprogram som hette Vintergatan. Där i fanns Femman. En grön prick som bara sa ordet fem. Ni kommer ihåg, fem fem femfem fem, femfem! Min käresta brorsdotter Kerstin låter numer ganska likt, förutom att Kerstin säger hej istället för fem.

Många gånger har mamma gett telefonluren till Kerstin när vi har pratat och hon är där. Idag ringde mamma och sa som flera andra gånger att det är någon där som vill prata med mig. Och så hör man henne säga, prata med Malin, Kerstin. Förväntade mig att det som vanligt skulle komma en upprabbling av oförstådda ord när jag sa hallå, hallå Kerstin, hej hej. Men så hör jag svaret, Hej. Hej. Hej hej hejhej hej... Hej hej hej. Och så där höll hon på enda tills mamma tog tillbaka luren, medan jag inte kunde sluta skratta.

Kerstin har ett tag nu försökt sig på att härma ord man upprepar för henne. Men hon har inte sagt något utan att man har fått hjälpa till lite innan. Förrän nu. Nu går hon visst runt hela tiden och säger hej.

Åh, vad jag längtar efter den där tjejen! Ska bli så spännande att se hur stor hon har blivit och allt nytt hon lärt sig.