Jag tycker det är så himla bra när Fredde får något fel på bilen. Då måste han nämligen åka till Kalmar för att fixa det. Vidare ringer han då efter barnvakt och ingen blir gladare än jag! Idag plockade jag alltså fram barnasinnet igen och spenderade en del tid i Mysingsö.

Kerstin är nu en stor tjej. Idag var hon och Fredde en timma på dagis för första gången. Inskolningen är nu alltså i full gång. Det hade gått hur bra som helst och hon hade lekt med fröknar och de andra barnen utan att lägga det minsta märke till pappa. Sedan kom de på besök hos oss och vi lekte en massa med kylskåpsmagneter. Och åt spaghetti och köttfärssås. De där smala, hala sakerna tyckte hon var väldigt skojiga och skrattade sig i princip igenom hela lunchen.

Jag har länge, länge velat ha martiniglas. Och med länge menar jag länge!! Har gått och spanat efter några som passar min kräsna smak men inte hittat några som känts helt bra. Ganska fantastiskt egentligen, att det finns så sjukt mycket olika varianter av ett glas som egentligen bara ser ut på ett sätt.

Blev väldigt glad när jag på julafton öppnade julklappen från Mathias föräldrar och hittade sex stycken helt underbara martiniglas där i. Sex martiniglas som var allt som jag gått och letat efter. Invigde dessa glas igår ikväll, jag och mamma. En fin liten måndagsdrink i glas som gör att man känner sig som någon högt uppsatt person.
Snacka om vardagslyx!

Jag älskar julen. Det mysigaste jag vet är när det drar sig mot tvåsiffrigt datum i december månad och julkänslan börjar krypa sig på. När det handlar om julpynt är jag en sådan som hellre tar fram det lite tidigare än har kvar det efter jul. När julen är över vill jag gärna ta bort det rödaktiga i decembermånadens inredning snarast. Julen är då ett avslutat kapitel och blickarna mot det nya året och våren har ockuperat min hjärna. 

Det var meningen att jag och mamma skulle ta bort granen innan hon åkte iväg över helgen men det blev aldrig av. Eftersom jag för ett bra tag sedan tröttnat på att ha en gran ståendes i huset tog jag tag i saken själv. Började ta bort granpyntet och sedan klippa sönder grenar och till slut stammen. Märktes att granen sjöng på sista versen. Det blev barrigt värre. Så fort man tog i en gren rasslade det till och barren föll av. Men nu är han och allt annat som tytt på att det varit tomtens högtid veck. Nu ser jag istället fram emot att gräset ska kämpa sig igenom den vita snön.

Ibland kan jag tycka det är skönt att sitta i mörker. Om jag t ex sitter vid datorn eller tv:n på kvällarna. Då låter jag ibland bli att tända någon lampa eller ljus så det är precis kolsvart förutom ljuset från datorn eller tv:n. Jag finner ett tillfredsställande lugn i detta fenomen.

Vid vissa andra tillfällen är jag riktigt mörkrädd. Hatar att gå eller cykla själv när det är mörkt ute. Tittar bakåt med väldigt få minuter mellan gångerna och hoppar till vid varje ljud. Tycker heller inte om att vara ensam hemma i huset på sena kvällar och hatar att sova här ensam på nätterna. Jag har heller inte behövt sova här själv särskilt många gånger. För att vara mer precis har jag bara gjort det en gång faktiskt. Inatt.

Förr har ju alltid Pappa funnits där. Och nu sover alltid Mathias här när mamma är ute på vift. I torsdags åkte mamma till Ullis över helgen. De var på spa i Malmö igår. Mamma gav det till Ullis i 30-årspresent. Igår morse skjutsade jag Mathias till Oskar. De satte sig, tillsammans med tre andra av grabbarna, i en bil och åkte uppåt i landet för att åka skidor i en vecka. Detta innebar att jag sov helt själv i detta för stora hus för första gången i hela mitt liv. Jag fick också spendera hela kvällen med min Sex and the city-box eftersom inte en enda av mina tjejor kunde komma och äta taco med mig.

Men det gick bättre än jag trott. Tyckte inte att det lät konstiga ljud och kände mig inte som ett offer för det nästkommande inbrottet. Dessutom hade jag Alex som ett ständigt sällskap i knät och bredvid huvudkudden.

Förutom några bilder på en väldigt lyckad nyårsafton finns här inte många bevis på att ett nytt år är kommet. Jag kan tycka att det är rätt trevligt att se på och läsa diverse årskrönikor och tillbakablickar över det gångna året. Känner däremot för tillfället inte att det lockar att skriva något liknande själv.

Det är 2,5 år sedan vi tog studenten och de 2,5 åren skulle gå att sammanfatta väldigt kort. När jag blickade framåt innan studenten trodde jag att jag idag skulle kunna beskriva dessa 2,5 åren på ett helt annat sätt. Att jag skulle ha åstadkommit betydligt mer och vara andra erfarenheter rikare. Om jag hade varit någon annan än den jag är, hade det kanske funnits en möjlighet att jag känt att jag i princip kastat bort 2,5 år av mitt liv. Att jag hade kunnat ta vara på tiden på ett helt annat sätt. Men den personen jag är idag lägger inte energi på sådana onödiga tankar, funderingar och fokuseringar.

En specifik erfarenhet från dessa år har lärt mig att fokusera på nuet och för det är jag evigt tacksam. Jag är starkt medveten om att jag nu tänker på detta på ett annat sätt än tidigare. Jag tar till vara på längtan på ett annat sätt, jag känner mig nöjdare med varje ögonblick än vad jag gjort tidigare och jag har en starkare medvetenhet över att jag finns just nu. Jag är numer stolt över att kunna säga att jag har en tro. En tro på att göra vad som känns rätt för stunden och hur de valen känns 2 år senare spelar ingen roll.

Jag gillar när det blir ett nytt år. För mig är nyåret en gratis skjuts i baken och en motivationshöjare. Efter varje nyår känner jag mig laddad över det kommande året och ser fram emot ett helt år med nya möjligheter. Utan att jag tänker på det ger ett nyårsskifte mig nya krafter och ny energi. Det enda jag ser är chanser att uppleva, bli rikare på erfarenheter och en drivkraft att jobba med sig själv och förbättra sådant man vill förbättra.

Härliga soliga energikälla.

I måndags åkte jag och Fiffi ut och lekte med Kerstin. Man såg hennes genuina lycka över att ha två yngre tjejer som gav henne full uppmärksamhet. Undrade dock ibland vem som vid vissa tillfällen var lyckligast av Kerstin och Fiffi! Mysisar.

Det heter att bilder säger mer än ord så tänkte att istället för att göra ett säkert mindre lyckat försök att förklara hur bra nyår var, visar jag det med dessa bilder!

Hittade lite bilder från juldagskvällen.

Waaah! Jag har klippt mig. Blev en ganska stor aning för kort. Har en bild i huvudet av en frisyr jag vill ha men lyckas aldrig blir riktigt nöjd. Hoppas jag blir nöjdare när jag får styla det själv men kommer nog fortfarande tycka det är för kort.

29 december idag hörrni. Bara två dagar kvar till nyår. En nyår som är väl planerad. Fiffi och jag fixar så det förhoppningsvis kommer vara en kväll som har det lilla extra. 19 härliga vänner hemma hos Mathias, ätandes en trerätters middag, och sen får vi sällskap av ytterligare fler, åh så bra!

Igår var vi i Linköping över dagen. Tittade till lägenheten, betalade räkningar och shoppade. Mathias köpte nästan en hel nyårsoutfit och han kommer vara snyggast på festen. Såklart!  

I år får jag två julaftonar. Bror med familj åker till Göteborg på fredag morgon plus att mamma jobbar kväll. Så vi ska fira imorgon. En äkta heldags julafton med skinksmörgås till frukost, julmat till lunch, julklappsutdelning och gröt till kvällsmat. Mormor kommer självklart och även syster kommer inrullandes från Helsingborg under dagen. Vi har till och med fixat tomte. Mest för Kerstin men det var bra länge sen man var med om en riktig tomte på julen så även jag ser fram emot den dörrknackningen.

Själva julafton kommer se lite annorlunda ut än vad den brukar. Blir lite skinksmörgås med mormor på förmiddagen. Och efter mamma åkt till jobbet vid två tar jag och syster oss ut till Mathias med familj för att vi inte ska sitta alldeles alena. Så ska njuta av morgondagen till fullo och ta till vara på mina två julaftonar.

Jag har knåpat med rim igår och idag så nu har alla människor som får julklappar av mig vars ett. Kan nog dock inte förvänta mig att jag får något rim tillbaka men vad gör det? Att ge är lika kul som att få!

Nu är det riktig julekänsla här hemma med julklappsinslagning och klädd gran!

Är hemma i min stad Oskarshamn sedan igår eftermiddags. Trots all skit man pratat om denna lilla sketna stad är det allt favoritstaden. Detta kommer troligtvis alltid vara hemmahemma. Här är man uppvuxen och här finns familjen.

När vi var på väg hem skickade mamma och sa att hon trodde katten hade försvunnit i snön. Han brukar bara vara ute i några minuter när det är kallt och snö men nu hade han varit försvunnen i flera timmar. Grannhunden hade jagat in honom i en snögång och hunden hade kommit ut men inte katten så nu trodde mamma han hade fastnat där inne. Han hade fortfarande inte kommit in vid åtta igår kväll så då gick jag och mamma ut och började skotta upp denna snövall där han hade sprungit in. Men efter en stund så ser jag honom komma lommandes längst bort på gatan. Han sköt rygg och blev skrämd av minsta lilla ljud så något hade han säkert varit med om.

Bror med familj var även här igår kväll och åt middag. Kerstin var precis lika glad och gosig som jag minns henne.

Igår när vi var på stan i Linköping och fixade de sista klapparna sprang vi på Andreas Carlsson som signerade sin nya bok.