Saknad misse.

Lovade mig själv, att när jag flyttade hemifrån, skulle jag inte ta död på mina växter. Ser just nu inte ut som att jag lyckas så bra med det då denna godingen håller på att gå ner i spagat eller nåt.

Perfekt så här på morgonkvisten.

När man får sådana här mms av bror kan man inte göra annat än att sakna min lilla Kerstin ännu mer än vad jag redan gör!

Har flyttat mitt pluggrum. Numer är sovrummet och sängen den optimala platsen att plugga på i detta hem. Mammas gamla datorstol som jag fick med som skrivbordsstol gör att rumpan känns smått död efter 30 minuter.

Vi har en uppgift på engelskan där vi ska skriva ett CV och sen bli intervjuade av en annan kurskamrat. När jag knåpat ihop ett sådant går jag in på hotmail, skriver några rader och skickar iväg det i ett mail till min kompanjon. Två timmar senare sitter jag på toa och får en uppenbarelse. Bifogade jag verkligen med det där CV:t? Tror verkligen inte jag gjorde det. När behoven är uträttade går jag in på hotmail igen och kollar och nejdå, hade så klart inte skickat med något CV.

Så går det när man har mycket i skallen och inte kan hantera det. Och det man inte har i huvudet.. ja, det dyker upp där två timmar senare. På toan.

För övrigt är M på väg hit från Ohamnen nu. 1,5 dygn får jag behålla honom innan han åker hem och jobbar igen. Mys.

Har bott i lägenhet i en månad nu ungefär. Är fortfarande ovan och håller alltid på att läcka urin i byxorna av rädsla när posten kommer indimpandes i hallen!

Spenderar dagen som alla andra, med musik, mitt Beatles-skrivbordsunderlägg och plugg upp över öronen. Inser att jag tagit mig vatten över huvudet när jag anmälde mig till alla kurser. Oavsett om jag inte gör något annat än pluggar den här hösten kommer jag aldrig hinna med alla inlämningsuppgifter, hemtentor, salsprov och muntliga framföranden.

Har befunnit mig i Ohamn den här helgen. Syster skulle komma så då passade jag också på att åka hem, mest för att träffa henne. Så har med andra ord haft några toppendagar med min kära familj.

Jag mötte upp mamma på Maxi direkt när vi kommit fram i fredags och sen åkte vi till Pappa. Där såg vi att gravstenen precis satts upp, äntligen. Allt kändes mycket mer verkligt när den var på plats och jag fylldes av massa blandade känslor. Tog med mig Ullis dit idag igen.

Har också hunnit med att gå på IK:s första hemmamatch, träffat Jossan, såg när AIK vann med 7-1 och blev klara för kval till div 2, firat broderns födelsedag lite för tidigt, pussat på Kerstin, ätit kroppkakor och röstat.

Förstår inte hur jag kunde glömma det kanske bästa med hela lägenheten.
Min älskade balkong!

Nu har vi kommit i ordning så pass i lägenheten att jag tänkte visa de intresserade hur vi har det. Vissa saker på vissa platser är tillfälliga i väntan på att vi skaffat något bättre. Och vi har inte valt ut tavlor ännu så det är lite kalt på väggarna.

Vardagsrum











Hall



Pluggrum/gästrum



Badrum





Sovrum





Kök

Hur bra?

Har börjat bli väldigt roligt med sand.




Min sötnos som jag saknar väldigt mycket varje dag!

Jag har en del att ta igen så här är från hålligånget under inflyttningshelgen.






En av de första kvällarna jag och Mathias befann oss själva i vår lägenhet möttes vi av denna syn utanför fönstret! Den starkaste och tydligaste regnbåge jag någonsin sett.

Okej, här kommer uppdateringen. Har nu samlat mig efter en hektisk vecka. Så här ligger det till.
Förra lördagen körde vi ett flyttlass bestående av två fulla bilar och två fulla släpkärror till min och Mathias trea i Linköping. Efter hårt och effektivt jobb lördag och söndag gick jag på måndag på upprop klockan 10.00 och började på sjuksköterskeprogrammet. Allt kändes jättebra och helt rätt från första början. Klockan 16.00 var jag kallad till ett reservupprop till logoped. Hela 18 reserver kom in och jag var en av dom så numer var jag alltså struken på sjuksköterska och inskriven på logopedprogrammet. Kände varken glädje eller besvikelse. På kvällen var det en väldigt trevlig välkomstsittning med logopednollorna, faddrarna och en del äldrekursare.

Dagen efter började introduktionsveckan med genomgång av ämnen och logopedens roll. Från start kändes allt bara väldigt konstigt. Ju längre tiden gick växte ett stort Nej! inom mig. Efter 1,5 timme var jag helt hundra på att jag hade gjort bort mig fullständigt och ångern var total. De följande dagarna bestod av gigantiska ångestkänslor, gråtande telefonsamtal hem till mamma och rådfrågning med diverse kompisar och släktingar. Efter ett år av osäkerhet vad jag ville läsa visste jag nu helt säkert att det var sjuksköterska som var det rätta.

Hoppade av logoped, bestämde mig för att vänta och tänka ett halvår, anmälde mig på några fristående webbkurser och åkte på fredagen hem till Oskarshamn över en helg för att ladda de uttömda batterierna och umgås med nära och kära. I söndags var vi tillbaka i Linköping, igår började jag kurserna och idag känns allt bara så himla bra!

Så kan det gå när man har svårt att bestämma sig. Men jag vågade testa och jag kom ut med en stor kunskap. En kunskap och vetskap om hur jag vill spendera mitt liv.

Är numer inne på min sista vecka som Oskarshamnsbo. Dagarna som är kvar kommer springa iväg innan det blir lördag och flyttlasset går. Är givet att träffa alla människor som betyder nu innan, då man sen inte kommer kunna träffas lika ofta. Började i fredags med en hejdå-kräftskiva i Rödsle med Mathias familj, hans morbror, mormor och morfar och min mamma. Idag hade vi min mormor, farmor, faster med man ute hos oss.

Planen för veckan är måndag fika med Hanna, Ida och Emmy. Tisdag med Lisa. Onsdag lunch med Jossan och kvällen med Fredde, Malin och Kerstin. På torsdag åker jag och mamma på en dagsvisit till Linköping. Tar med oss min och Mathias cykel och lite kartonger och lämnar i lägenheten. Känns bra att ta ett varv runt stan så jag hittar till alla ställen jag ska vara på sen. Och på fredag kommer vi åka runt med en släpkärra och hämta upp soffa, soffbord och sängar i affärer och bäddsoffa hos farmor och packa in detta och alla kartonger i två kärror för att vara redo på lördag! Någon dag måste jag också få en dejt med Andy och en fika med Pia och Björne är visst också utlovad.

Där emellan ska några sista grejer inhandlas och ärenden ska uträttas. Mamma och jag ska baka bullar till flyttdagen och göra köttbullar till min frys. Jag ska rensa och packa alla kläder och skor som jag skjutit upp till nu. Och jag ska försöka sova lite. Men kul det ska det bli!

Primadonna i sommarklänning

Ni vet sådana där gånger när man ligger i sängen för att sova men inte kan? Visst är det oerhört påfrestande för psyket! De tillfällena skulle man helt säkert kunna bli knäpp i huvudet. Hörde när Mathias gick upp ur sängen vid 5.20 men var knappt vaken så somnade med en gång. Sen vaknar jag igen när han stänger ytterdörren och det känns som att jag sovit i alla fall några timmar sedan han gick upp. Kollar på klockan, 5.33!? Tio minuter. Jag har varit vaken sedan dess. Var omöjligt att somna om.

Tankarna rusade i skallen.
Tänkte på maten som ska fixas till kvällens kräftskiva.
Funderade på om vi glömt något väsentligt till lägenheten.
Vad jag har kvar att packa.
Hur många reservplatser det finns på logopedprogrammet.
Om sjuksköterska kommer kännas rätt om jag inte kommer in på logoped.
Hur jag ska klippa mig.
Om Kerstin kommer glömma bort mig nu när jag flyttar.

Gav upp efter en stund och fixade ny musik till min mp3 så nu ska jag ta min promenad och sen försöka få ned det som finns kvar av mitt rum, i flyttkartonger.

Nu, så här 2,5 veckor senare kommer några få bilder från helgen i Helsingborg.









Avslutar med underbara Timo Räisänen.

Är väldigt mycket Kerstin på den här bloggen nu för tiden. Men hur kan man låta bli? Hon är i mina tankar nästan all min vakna tid. Hon är min hjärtevän. Hon har blivit en sån stor och duktig tjej. Hon är nästan hela mitt liv. Jag älskar henne. Och hon älskar vatten!

Barnvakt åt GULLEGRISEN i förmiddags!