Ni vet sådana där gånger när man ligger i sängen för att sova men inte kan? Visst är det oerhört påfrestande för psyket! De tillfällena skulle man helt säkert kunna bli knäpp i huvudet. Hörde när Mathias gick upp ur sängen vid 5.20 men var knappt vaken så somnade med en gång. Sen vaknar jag igen när han stänger ytterdörren och det känns som att jag sovit i alla fall några timmar sedan han gick upp. Kollar på klockan, 5.33!? Tio minuter. Jag har varit vaken sedan dess. Var omöjligt att somna om.

Tankarna rusade i skallen.
Tänkte på maten som ska fixas till kvällens kräftskiva.
Funderade på om vi glömt något väsentligt till lägenheten.
Vad jag har kvar att packa.
Hur många reservplatser det finns på logopedprogrammet.
Om sjuksköterska kommer kännas rätt om jag inte kommer in på logoped.
Hur jag ska klippa mig.
Om Kerstin kommer glömma bort mig nu när jag flyttar.

Gav upp efter en stund och fixade ny musik till min mp3 så nu ska jag ta min promenad och sen försöka få ned det som finns kvar av mitt rum, i flyttkartonger.