Okej, här kommer uppdateringen. Har nu samlat mig efter en hektisk vecka. Så här ligger det till.
Förra lördagen körde vi ett flyttlass bestående av två fulla bilar och två fulla släpkärror till min och Mathias trea i Linköping. Efter hårt och effektivt jobb lördag och söndag gick jag på måndag på upprop klockan 10.00 och började på sjuksköterskeprogrammet. Allt kändes jättebra och helt rätt från första början. Klockan 16.00 var jag kallad till ett reservupprop till logoped. Hela 18 reserver kom in och jag var en av dom så numer var jag alltså struken på sjuksköterska och inskriven på logopedprogrammet. Kände varken glädje eller besvikelse. På kvällen var det en väldigt trevlig välkomstsittning med logopednollorna, faddrarna och en del äldrekursare.

Dagen efter började introduktionsveckan med genomgång av ämnen och logopedens roll. Från start kändes allt bara väldigt konstigt. Ju längre tiden gick växte ett stort Nej! inom mig. Efter 1,5 timme var jag helt hundra på att jag hade gjort bort mig fullständigt och ångern var total. De följande dagarna bestod av gigantiska ångestkänslor, gråtande telefonsamtal hem till mamma och rådfrågning med diverse kompisar och släktingar. Efter ett år av osäkerhet vad jag ville läsa visste jag nu helt säkert att det var sjuksköterska som var det rätta.

Hoppade av logoped, bestämde mig för att vänta och tänka ett halvår, anmälde mig på några fristående webbkurser och åkte på fredagen hem till Oskarshamn över en helg för att ladda de uttömda batterierna och umgås med nära och kära. I söndags var vi tillbaka i Linköping, igår började jag kurserna och idag känns allt bara så himla bra!

Så kan det gå när man har svårt att bestämma sig. Men jag vågade testa och jag kom ut med en stor kunskap. En kunskap och vetskap om hur jag vill spendera mitt liv.