Mathias jobbar ju fortfarande kvar i Oskarshamn på sin halvtidstjänst medan han söker jobb här. Nu har jag varit ensam i Linköping i en vecka och man kan väl säga att jag har tillbringat dom här dagarna som om jag varit på semester. Jag har knappt varit något i skolan och jag har inte pluggat. Jag har gjort precis vad som fallit mig in. Varit med mig själv och spenderat mycket tid på min cykel och i mina promenadskor på olika utforskningstripper. Så börjar känna mig hemma här, inte bara i lägenheten, utan i hela Linköping stad. Men nu börjar jag känna mig färdig med den här semesterliknande veckan och pressen från allt plugg börjar bli för stor för att skjutas upp. Så imorgon ska jag sätta fart. Har vanligtvis inte svårt för saknad heller men nu saknar jag min man så ska bli skönt att han kommer hit igen imorgon.

Igår hade jag inflyttningsfika för fyra av mina fem Oskarshamnstjejor i denna stad. Förutom en hel massa hårstrån i min soffa fick jag med mig en sån skön känsla från dom timmarna. Är nu fullständigt övertygad om att jag gjorde rätt när jag hoppade av logoped och bestämde mig för att satsa på sjuksköterska. Kan väl tacka Madde för det!