Efter Pappas begravning i november skickades han iväg för att kremeras. Det gick några veckor till han kom hem igen. Lite efter det blev det jättekallt och snöigt och vi ville inte att det skulle vara sådant väder när vi satte ner urnan på hans gravplats. Därför väntade vi. Vi väntade enda tills idag. De senaste månaderna har det bara inte blivit av men klockan tio i förmiddags var det dags. Jag, mamma, Fredde och Kerstin gick och hämtade honom i det lilla kapellet på kyrkogården där han stod och väntade bland lite tända ljus. Det var fint. Jag förundras över och är oerhört tacksam för hur folk som jobbar där, ordnar och fixar så bra runt omkring så händelsen blir minnesvärd för oss anhöriga. 

   


Vi tog med oss Pappa och traskade bort till gravplatsen. Precis intill morfars så kunde inte ha blivit bättre. Känns bra att veta vart man har honom, nu kan jag gå och hälsa på när jag vill. När skolan slutat ska vi åka till Västervik och beställa en gravsten också.

And I hope you'll find your freedom
For eternity