Inside Out.
Det är ruggigt kallt i Linköping idag. Imorse när jag skulle åka iväg stod det -20 grader på termometern. Trodde inte mina ögon men drog på mig flera lager kläder och märkte ganska fort när jag kommit ut att det var snuskigt kallt. Människan kan inte vara gjord för att klara av så kalla temperaturer. Inte cykeln heller. Tar väl ungefär 10 minuter att cykla till gymmet, vilket var dit jag skulle. Efter cirka tre minuter höll mina näsborrar på att klibbas ihop av fruset snor så jag knappt kunde andas därigenom. Ögonen rann som bara den men tårarna fastnade precis när de kommit ut på kinderna av kylan så till slut såg jag inget eftersom ögonen var fyllda av tårar som inte kom någonstans. Ögonbrynen värkte så jag trodde de skulle spricka. Och kändes ett tag som att jag inte skulle kunna fortsätta andas eftersom jag fick känslan av att även lungorna höll på att frysa sönder.
För att fortsätta till cykeln hade växlarna frusit halvvägs, alltså efter kanske 5 minuter och däcken lät som om det var metall jag cyklade på. Men jag överlevde och kom fram och även hem igen. Imorgon funderar jag på om jag ska klippa lite i något och skapa en rånarluva jag kan ta på mig.
För att fortsätta till cykeln hade växlarna frusit halvvägs, alltså efter kanske 5 minuter och däcken lät som om det var metall jag cyklade på. Men jag överlevde och kom fram och även hem igen. Imorgon funderar jag på om jag ska klippa lite i något och skapa en rånarluva jag kan ta på mig.
Kommentarer
Trackback
