20 oktober
Distriktsköterskorna som kom tre gånger i veckan för att lägga om Pappas många och stora liggsår bad att hans sjukdomsläkare skulle göra ett hembesök för att dom tyckte att hon borde se honom så som han var nu. Hon kom tisdagen den 20 oktober. När de pratat färdigt inne på Pappas rum stannade läkaren, sjuksköterskan och mamma i hallen. Läkaren märkte stor skillnad på Pappa nu jämfört med förra gången hon varit hemma. Mamma började gråta. Jag satt i köket och hörde dom och började gråta. När dom hade gått kom mamma in i köket och detta var första gången vi på riktigt satt ner tillsammans och pratade om försämringen Pappa hade genomgått. 

Läkaren tyckte att Pappa borde komma upp till sjukhuset och röntga sig och göra massa prover för att sjukdomen med största sannolikhet blivit aktiv igen. De hade också diskuterat att det började bli svårt för hemtjänsten att ta hand om honom i hemmet och att det kanske skulle bli aktuellt för honom att läggas in på sjukhus konstant. De tog också beslutet att de skulle halvera dosen medicin mot hans sjukdom eftersom den troligtvis inte gjorde någon verkan längre. Dessutom hoppades de att han på så sätt skulle bli piggare, få bättre aptit och att såren skulle läkas lite bättre. Inget av detta skulle vara möjligt så länge han åt all medicin eftersom de var så starka och bröt numer ner hans kropp på samma sätt som sjukdomen gjorde.