Let's Stay Together.
27 oktober
Fredde fattade ju med en gång att det var något allvarligt när mamma ringer vid tio en vardagskväll, gråter och säger "du måste komma hit". Han var här på fem minuter. Mamma mötte honom i dörren, gav honom en kram och sa vad som hade hänt. "Vadå, bara sådär eller?" Han går in på Pappas rum och kommer ut igen efter en halv minut eller nåt. Han börjar ställa massa frågor om Pappa inte hade sagt något tidigare på dagen och hur det hade hänt. Det finns inga bra svar. Han går in till Pappa igen och stannar där betydligt längre den här gången. Jag och mamma går också in och nu står vi där alla tre och gråter.
Efter en stund kommer sjuksköterskan. Hon kan inte göra så mycket hon heller, hon får inte dödsförklara någon så hon måste ringa och be en doktor komma. Hon åker för att möta upp honom vid KB. Under tiden ringer mamma till Pappas två syskon och till Ullis och berättar vad som hänt. Alla blir förstås väldigt chockade att det hänt så fort. Ullis ifrågasätter mamma varför vi inte sagt något tidigare så hon hade kunnat åka hem från Helsingborg och träffat Pappa en sista gång. Men ingen av oss hade ju en aning om att det skulle hända.
När doktorn kommer sitter vi alla i sofforna i vardagsrummet. Han ställer olika frågor och fyller i några papper. Dom frågar om vi vill att Pappa ska ligga kvar under natten eller om vi vill att dom ska hämta honom med en gång. Eftersom det var så pass sent kände både mamma och jag att det var mest rätt om han fick ligga kvar i sin säng under natten, vi lät honom få en sista natt i hemmet.
Efter att doktorn åkt igen började mamma och sjuksköterskan göra Pappa iordning. Tvättade honom och satte på honom fräscha kläder. Jag valde ut en fin rödrandig tröja.
Fredde fattade ju med en gång att det var något allvarligt när mamma ringer vid tio en vardagskväll, gråter och säger "du måste komma hit". Han var här på fem minuter. Mamma mötte honom i dörren, gav honom en kram och sa vad som hade hänt. "Vadå, bara sådär eller?" Han går in på Pappas rum och kommer ut igen efter en halv minut eller nåt. Han börjar ställa massa frågor om Pappa inte hade sagt något tidigare på dagen och hur det hade hänt. Det finns inga bra svar. Han går in till Pappa igen och stannar där betydligt längre den här gången. Jag och mamma går också in och nu står vi där alla tre och gråter.
Efter en stund kommer sjuksköterskan. Hon kan inte göra så mycket hon heller, hon får inte dödsförklara någon så hon måste ringa och be en doktor komma. Hon åker för att möta upp honom vid KB. Under tiden ringer mamma till Pappas två syskon och till Ullis och berättar vad som hänt. Alla blir förstås väldigt chockade att det hänt så fort. Ullis ifrågasätter mamma varför vi inte sagt något tidigare så hon hade kunnat åka hem från Helsingborg och träffat Pappa en sista gång. Men ingen av oss hade ju en aning om att det skulle hända.
När doktorn kommer sitter vi alla i sofforna i vardagsrummet. Han ställer olika frågor och fyller i några papper. Dom frågar om vi vill att Pappa ska ligga kvar under natten eller om vi vill att dom ska hämta honom med en gång. Eftersom det var så pass sent kände både mamma och jag att det var mest rätt om han fick ligga kvar i sin säng under natten, vi lät honom få en sista natt i hemmet.
Efter att doktorn åkt igen började mamma och sjuksköterskan göra Pappa iordning. Tvättade honom och satte på honom fräscha kläder. Jag valde ut en fin rödrandig tröja.
Kommentarer
Trackback
