Dagarna rullar på. Som vanligt fast ändå så ovanligt. Huset känns väldigt stort och tomt. Alla hjälpmedel och andra saker som funnits kvar efter Pappa är nu hämtade så nu har vi ett tomt, ekande och kusligt rum på ovanvåningen. Jag har ännu inte vågat vara ensam hemma en kväll eftersom jag blivit rätt så mörkrädd efter det inträffade.

Helgen gick otroligt fort. Fredagskvällen var det jobb hela kvällen lång. Största delen av lördagen spenderade vi tillsammans med Fredde, Malin och Kerstin. Vi åt raggor och Kerstin satt för första gången i en barnstol, stödd av kudde och handduk runt omkring sig. I söndags var vi på gudstjänst för att dom läste upp Pappas namn och tände ett ljus för honom. Bara det var jobbigt och jag grät redan vid ingångspsalmen. Kvällen var jobb.

Idag har prästen som ska hålla i begravningen varit hos oss och pratat om Pappa och om begravningen som är på torsdag. Så nu är allt klart inför den jobbiga dagen. Vi har beställt blommor och bestämt psalmer som ska spelas och låtar som ska sjungas solo av Anna Rosén. Allt kommer vara så fint och det kommer blir den jobbigaste dagen jag varit med om, tillsammans med dagen han dog förstås.