24/12
23/12
Catch Me While I'm Sleeping.
Nu sitter jag här och myser igen, alldeles allena. Det är riktigt fint ibland. Skulle pluggat men har inte blivit någonting med det. Mamma och jag flängde lite på stan under förmiddagen. Fixade dom sista julklapparna hoppas jag, mammas inköp alltså, eftersom jag varit klar sedan första advent. Vi var också hos hemtjänsten och sjuksköterskorna och lämnade lite tackgåvor och hämtade tillbaka våra nycklar, så nu är det kapitlet avslutat.
Har slagit in alla julklappar nu under eftermiddagen. Blir nog bra alltihop. Blev mest nöjd över den ena av Mathias julklappar. Den är billigast av allihop men priset spelar ju kvitta.
Vi startar julafton redan i morgon. Fredde, Malin och Kerstin åker till Göteborg på julaftons morgon, därav tjuvstarten. Kommer bli så mysigt att ha dom här nästan hela dagen. Kommer kännas desto konstigare på julafton med varken pappa eller bror närvarande. I morgon kommer också syster hem. Julafton blir det ett åkande mellan mina två familjer. Fast mest tid kommer förstås spenderas i Kberg. På juldagen kommer som vanligt farmor och farbror med familj på mat och sedan alla mina saknade på kvällen. Annandagen spenderas som traditionen säger hos Mathias mormor och morfar.
snyggt
Har slagit in alla julklappar nu under eftermiddagen. Blir nog bra alltihop. Blev mest nöjd över den ena av Mathias julklappar. Den är billigast av allihop men priset spelar ju kvitta.
Vi startar julafton redan i morgon. Fredde, Malin och Kerstin åker till Göteborg på julaftons morgon, därav tjuvstarten. Kommer bli så mysigt att ha dom här nästan hela dagen. Kommer kännas desto konstigare på julafton med varken pappa eller bror närvarande. I morgon kommer också syster hem. Julafton blir det ett åkande mellan mina två familjer. Fast mest tid kommer förstås spenderas i Kberg. På juldagen kommer som vanligt farmor och farbror med familj på mat och sedan alla mina saknade på kvällen. Annandagen spenderas som traditionen säger hos Mathias mormor och morfar.
snyggt
Superblind.
What A Feeling.
Med snö, julgodisbak, kärlek och en allmän feel good känsla kan inte julkänslan vara annat än mitt i mig. Trots att julen kommer vara ganska annorlunda än vad jag är van vid och säkert rätt konstig utan fem i familjen så har jag inte haft en sån här stark julkänsla på många år.
Love Is Such A Crazy Thing.
Hade en väldigt trevligt och mysig luciadag igår. Mysingsö Magnussons kom hit på luciafrukost och stannade fram till lunch. Lilla brorsdottern Kerstin blir bara gosigare och gosigare. Skrattar en massa och älskar att ge dyblöta pussar med gapande mun. Hon är snart ett halvår gammal och det är sjukt kul att se hur hon utvecklas. Klarar att sitta rakt i några sekunder innan hon långsamt faller åt sidan. Hon tar sig också upp i krypställning när hon ligger på golvet men sen orkar hon inte mer utan faller platt på mage igen!
Efter att sedan ha spenderat X antal timmar i Bråbo hos andra favoriter, deras urmysiga hus och massa gott begav vi oss hem till oerhört lite matte plugg men desto mer mys.
Skolan ja.
Nationella i matten idag gick som smort även utan plugg. Engelskan är avhoppad eftersom jag kört över mina chanser på MVG och har redan ett VG så onödigt att fullfölja. Biologin hade jag två prov på samma dag förra veckan och körde ett IG på det ena. Får göra om provet efter lovet på grund av väldigt giltig anledning så tack för det Lennart. Svenska håller jag på och kämpar med nu. Redovisning på fredag och lika svårt som vanligt att plocka fram det hon vill ha. Sen har jag massa grejer att fixa på svenska på lovet också så ingen julledighet här inte.
Imorgon är det bouppteckning. Får se hur det går med alla krångliga regler och ärvegods hit och dit. Ser jag inte fram emot.
Caramel City.
Hon är den godaste jag vet!!
Time To Come Home.
28 oktober
Pappas syster ringde tidigt på morgonen. Hon åkte hem till min farmor och berättade vad som hade hänt och sen kom dom hem till oss. Farmor var den som tog det hårdast av oss allihop, att överleva sitt barn måste kännas väldigt onaturligt. Vi grät mycket allihop under tiden dom var här men det var samtidigt skönt att prata med dom om Pappa och om andra saker.
När farmor och faster hade åkt ringde mamma till begravningsbyrån. Nu skulle dom komma och hämta Pappa och ta honom ifrån oss. Jag, mamma och Mathias stod i köksfönstret och såg likbilen komma åkandes. Nu började jag gråta igen. Efter att dom varit inne och hälsat och pratat lite gick dom ut och hämtade en bår i bilen och gick in med den på Pappas rum. Vi stod och såg på i vardagsrummet när de väldigt lugnt och sakta gick ut igen. Med Pappa på båren och ett skynke över hela honom. Den här stunden, när dom kom med bilen, bar ut honom, skjutsade in honom i bilen och körde iväg honom, var det jobbigaste någonsin. Man insåg verkligen att det var över. Han skulle aldrig mer komma tillbaka.
Att Mathias tidigt samma morgon ringde till jobbet och tog ledigt för att vara med oss hela dagen är något jag är otroligt glad över. Underlättade både för mig och mamma att ha honom stöttandes bredvid oss hela tiden.
Pappas syster ringde tidigt på morgonen. Hon åkte hem till min farmor och berättade vad som hade hänt och sen kom dom hem till oss. Farmor var den som tog det hårdast av oss allihop, att överleva sitt barn måste kännas väldigt onaturligt. Vi grät mycket allihop under tiden dom var här men det var samtidigt skönt att prata med dom om Pappa och om andra saker.
När farmor och faster hade åkt ringde mamma till begravningsbyrån. Nu skulle dom komma och hämta Pappa och ta honom ifrån oss. Jag, mamma och Mathias stod i köksfönstret och såg likbilen komma åkandes. Nu började jag gråta igen. Efter att dom varit inne och hälsat och pratat lite gick dom ut och hämtade en bår i bilen och gick in med den på Pappas rum. Vi stod och såg på i vardagsrummet när de väldigt lugnt och sakta gick ut igen. Med Pappa på båren och ett skynke över hela honom. Den här stunden, när dom kom med bilen, bar ut honom, skjutsade in honom i bilen och körde iväg honom, var det jobbigaste någonsin. Man insåg verkligen att det var över. Han skulle aldrig mer komma tillbaka.
Att Mathias tidigt samma morgon ringde till jobbet och tog ledigt för att vara med oss hela dagen är något jag är otroligt glad över. Underlättade både för mig och mamma att ha honom stöttandes bredvid oss hela tiden.
She's Drugs.
Besviken tjej. Det blir inget julbord. Vi fick inte komma för vi var dom enda som hade bokat tills ikväll (?). Surt, ville ha. Istället bjuder familjen D på Asian House, och det är snällt.
Var ute i Mysingsö förut. Kerstin lät mig hålla henne hela dom 1,5 timmarna jag var där utan att hon blev gnällig. Vi åt mosad banan, pussades och gick runt och klappade lampor och blommor. Mysigt värre.
Var ute i Mysingsö förut. Kerstin lät mig hålla henne hela dom 1,5 timmarna jag var där utan att hon blev gnällig. Vi åt mosad banan, pussades och gick runt och klappade lampor och blommor. Mysigt värre.
Marchin On.
Tidigare ikväll var det fina tjejer här hemma hos mig.
Nadja, Ida, Hanna och Jossan!
Dom fick lussekatter och äppelpaj och dom hade med sig en fin blomma. Ni är guld, tack för er.
Imorgon smälls det första julbordet för i år ner i magen. På Hotell Post med Mathias familj, mums. Innan dess är det skola och Malin och Kerstin som gäller. Ska försöka hitta lite motivation till en stund pluggandes också.
Mamma är på symöte så hade tänkt ta med mig katten som sällskap ner, sätta fötterna i ett skönt fotbad och titta på Glee. Dock kom Mathias nu som slutade jobbet tidigare än väntat så lägger mig nog i hans knä istället.
Nadja, Ida, Hanna och Jossan!
Dom fick lussekatter och äppelpaj och dom hade med sig en fin blomma. Ni är guld, tack för er.
Imorgon smälls det första julbordet för i år ner i magen. På Hotell Post med Mathias familj, mums. Innan dess är det skola och Malin och Kerstin som gäller. Ska försöka hitta lite motivation till en stund pluggandes också.
Mamma är på symöte så hade tänkt ta med mig katten som sällskap ner, sätta fötterna i ett skönt fotbad och titta på Glee. Dock kom Mathias nu som slutade jobbet tidigare än väntat så lägger mig nog i hans knä istället.
Love Calling.
Somebody Needs You.
27 oktober
Kvällen och natten efter Pappa hade dött var väldigt jobbig. Vi gick och la oss runt klockan ett. All gråt och alla tankar man fått under kvällen hade skapat en grym huvudverk. Och tanken på att Pappa låg död på andra sidan väggen skapade ännu fler tankar. Jag såg bilder i huvudet på Pappas ansikte helt uppruttet och andra äckliga bilder. Jag somnade ändå ganska fort med hjälp av Mathias trygga hand och att vi pratade om fina saker och minnen. Jag vaknade igen vid tre, jag hade sovit två timmar och jag somnade inte om på resten av natten. Jag var tvungen att tända lampan när jag skulle gå upp på toan för jag vågade inte gå upp annars.
Kvällen och natten efter Pappa hade dött var väldigt jobbig. Vi gick och la oss runt klockan ett. All gråt och alla tankar man fått under kvällen hade skapat en grym huvudverk. Och tanken på att Pappa låg död på andra sidan väggen skapade ännu fler tankar. Jag såg bilder i huvudet på Pappas ansikte helt uppruttet och andra äckliga bilder. Jag somnade ändå ganska fort med hjälp av Mathias trygga hand och att vi pratade om fina saker och minnen. Jag vaknade igen vid tre, jag hade sovit två timmar och jag somnade inte om på resten av natten. Jag var tvungen att tända lampan när jag skulle gå upp på toan för jag vågade inte gå upp annars.
Bad Obsession.
Huh. Skrev nationellt prov i engelska B idag. Vi får väl se hur det gick. Fick också reda på vårt ordprov vi hade i tisdags som jag inte pluggat på ett dyft. Fick G. Ska gå till henne imon och höra om jag fortfarande har chans på MVG, vilket jag är tveksam till. Om jag inte kan få MVG tänker jag hoppa av den kursen eftersom jag redan har ett VG från gymnasiet. Imon har vi uppsats i svenska B, också nationellt prov. Där ska jag fasen sätta ett MVG för det har hon lovat att vi ska klirra.
Har för första gången vart ensam hemma en kväll ikväll efter att Pappa dog. Huh på det med. Ska erkänna att jag hört en massa ljud, sett grejer utanför fönstren och haft hög musik på för att bryta tystnaden. Saknar tryggheten att veta att Pappa finns i huset och ljudet av hans tv. Men snart kommer min riddare på hans vita häst, eller i sin silvriga ruckelvolvo, vi får väl se. Mums.
One Vision.
27 oktober
Jag kunde inte se på medans de tvättade och klädde på Pappa, det blev för jobbigt. Jag och Mathias satt i vardagsrummet. Fredde ringde till Malin och berättade vad som hänt. När han var klar kom han ut till mig och Mathias och gav mig en kram. Detta är också ett tillfälle jag aldrig komma glömma. Jag satt på armstödet till fåtöljen, Fredde stod och höll om mig, båda grät, och han sa "Detta var bäst för alla, bäst för Pappa men också för mamma." Tänkte på vad han hade sagt resten av kvällen men förstod inte förräns sent på dagen efter hur han hade menat och att han hade haft rätt.
Sjuksköterskan åkte omkring halv tolv. Pappa låg i sin säng med joggingbyxor och t-shirt, så som han trivdes bäst. Han hade en filt över sig. Mamma hade klippt av tre vita bommor som hon ställt i ett glas med vatten på hans sängbord. Bredvid blommorna stod ett tänt ljus. Jag, mamma och Fredde stod och tittade på honom och höll om varandra. Han såg så fridfull ut, det såg ut att vara riktigt skönt för Pappa där han låg helt avslappnad.
Fredde åkte hem runt klockan tolv och sen satt jag, mamma och Mathias uppe i köket till halv ett, ett och pratade. Det kändes helt rätt att Pappa låg kvar hos oss en sista natt men nu började jag också tycka det var jobbigt. Jag vågade inte gå förbi rummet själv, det kändes som att Pappa helt plötsligt skulle börja ropa våra namn eller resa sig upp och börja gå.
Jag kunde inte se på medans de tvättade och klädde på Pappa, det blev för jobbigt. Jag och Mathias satt i vardagsrummet. Fredde ringde till Malin och berättade vad som hänt. När han var klar kom han ut till mig och Mathias och gav mig en kram. Detta är också ett tillfälle jag aldrig komma glömma. Jag satt på armstödet till fåtöljen, Fredde stod och höll om mig, båda grät, och han sa "Detta var bäst för alla, bäst för Pappa men också för mamma." Tänkte på vad han hade sagt resten av kvällen men förstod inte förräns sent på dagen efter hur han hade menat och att han hade haft rätt.
Sjuksköterskan åkte omkring halv tolv. Pappa låg i sin säng med joggingbyxor och t-shirt, så som han trivdes bäst. Han hade en filt över sig. Mamma hade klippt av tre vita bommor som hon ställt i ett glas med vatten på hans sängbord. Bredvid blommorna stod ett tänt ljus. Jag, mamma och Fredde stod och tittade på honom och höll om varandra. Han såg så fridfull ut, det såg ut att vara riktigt skönt för Pappa där han låg helt avslappnad.
Fredde åkte hem runt klockan tolv och sen satt jag, mamma och Mathias uppe i köket till halv ett, ett och pratade. Det kändes helt rätt att Pappa låg kvar hos oss en sista natt men nu började jag också tycka det var jobbigt. Jag vågade inte gå förbi rummet själv, det kändes som att Pappa helt plötsligt skulle börja ropa våra namn eller resa sig upp och börja gå.
Let's Stay Together.
27 oktober
Fredde fattade ju med en gång att det var något allvarligt när mamma ringer vid tio en vardagskväll, gråter och säger "du måste komma hit". Han var här på fem minuter. Mamma mötte honom i dörren, gav honom en kram och sa vad som hade hänt. "Vadå, bara sådär eller?" Han går in på Pappas rum och kommer ut igen efter en halv minut eller nåt. Han börjar ställa massa frågor om Pappa inte hade sagt något tidigare på dagen och hur det hade hänt. Det finns inga bra svar. Han går in till Pappa igen och stannar där betydligt längre den här gången. Jag och mamma går också in och nu står vi där alla tre och gråter.
Efter en stund kommer sjuksköterskan. Hon kan inte göra så mycket hon heller, hon får inte dödsförklara någon så hon måste ringa och be en doktor komma. Hon åker för att möta upp honom vid KB. Under tiden ringer mamma till Pappas två syskon och till Ullis och berättar vad som hänt. Alla blir förstås väldigt chockade att det hänt så fort. Ullis ifrågasätter mamma varför vi inte sagt något tidigare så hon hade kunnat åka hem från Helsingborg och träffat Pappa en sista gång. Men ingen av oss hade ju en aning om att det skulle hända.
När doktorn kommer sitter vi alla i sofforna i vardagsrummet. Han ställer olika frågor och fyller i några papper. Dom frågar om vi vill att Pappa ska ligga kvar under natten eller om vi vill att dom ska hämta honom med en gång. Eftersom det var så pass sent kände både mamma och jag att det var mest rätt om han fick ligga kvar i sin säng under natten, vi lät honom få en sista natt i hemmet.
Efter att doktorn åkt igen började mamma och sjuksköterskan göra Pappa iordning. Tvättade honom och satte på honom fräscha kläder. Jag valde ut en fin rödrandig tröja.
Fredde fattade ju med en gång att det var något allvarligt när mamma ringer vid tio en vardagskväll, gråter och säger "du måste komma hit". Han var här på fem minuter. Mamma mötte honom i dörren, gav honom en kram och sa vad som hade hänt. "Vadå, bara sådär eller?" Han går in på Pappas rum och kommer ut igen efter en halv minut eller nåt. Han börjar ställa massa frågor om Pappa inte hade sagt något tidigare på dagen och hur det hade hänt. Det finns inga bra svar. Han går in till Pappa igen och stannar där betydligt längre den här gången. Jag och mamma går också in och nu står vi där alla tre och gråter.
Efter en stund kommer sjuksköterskan. Hon kan inte göra så mycket hon heller, hon får inte dödsförklara någon så hon måste ringa och be en doktor komma. Hon åker för att möta upp honom vid KB. Under tiden ringer mamma till Pappas två syskon och till Ullis och berättar vad som hänt. Alla blir förstås väldigt chockade att det hänt så fort. Ullis ifrågasätter mamma varför vi inte sagt något tidigare så hon hade kunnat åka hem från Helsingborg och träffat Pappa en sista gång. Men ingen av oss hade ju en aning om att det skulle hända.
När doktorn kommer sitter vi alla i sofforna i vardagsrummet. Han ställer olika frågor och fyller i några papper. Dom frågar om vi vill att Pappa ska ligga kvar under natten eller om vi vill att dom ska hämta honom med en gång. Eftersom det var så pass sent kände både mamma och jag att det var mest rätt om han fick ligga kvar i sin säng under natten, vi lät honom få en sista natt i hemmet.
Efter att doktorn åkt igen började mamma och sjuksköterskan göra Pappa iordning. Tvättade honom och satte på honom fräscha kläder. Jag valde ut en fin rödrandig tröja.
Fix You.
27 oktober
Mamma hade haft rätt, Pappa hade dött.
När jag kom in på Pappas rum låg han med huvudet lätt lutandes åt höger, munnen var lite öppen och kinderna hade därför skjunkit in lite inåt munnen och eftersom han var så smal syntes kindbenen väldigt tydligt, händerna låg korsade på bröstet med sängdosan mellan dom, och ögonen var öppna. Denna syn kommer jag aldrig glömma.
Mamma, jag och Mathias stod och tittade på Pappa. Mamma stod hulkande och grät.
Jag fattade ingenting.
"Är du säker?" frågade jag mamma. "Ja, Malin, jag är säker, han är borta." svarade hon.
Det är väl nu jag går in i chockfasen. Jag går ut från rummet, tårar börjar rinna och jag får svårt att andas. Har aldrig haft ett astma-anfall eller så svårt för att andas som jag fick nu.
Jag fick verkligen ingen luft.
Nu börjar mamma fråga vad ska vi göra, vem ska vi ringa och jag inser att jag måste skärpa till mig och hjälpa henne. Först och främst ringde vi Fredde. Vi lyckas också få fram något nattnummer till någon sjuksköterska. Mamma säger till henne att vi har ett dödsfall i hemmet och hon lovar att komma så fort som möjligt.
Mamma hade haft rätt, Pappa hade dött.
När jag kom in på Pappas rum låg han med huvudet lätt lutandes åt höger, munnen var lite öppen och kinderna hade därför skjunkit in lite inåt munnen och eftersom han var så smal syntes kindbenen väldigt tydligt, händerna låg korsade på bröstet med sängdosan mellan dom, och ögonen var öppna. Denna syn kommer jag aldrig glömma.
Mamma, jag och Mathias stod och tittade på Pappa. Mamma stod hulkande och grät.
Jag fattade ingenting.
"Är du säker?" frågade jag mamma. "Ja, Malin, jag är säker, han är borta." svarade hon.
Det är väl nu jag går in i chockfasen. Jag går ut från rummet, tårar börjar rinna och jag får svårt att andas. Har aldrig haft ett astma-anfall eller så svårt för att andas som jag fick nu.
Jag fick verkligen ingen luft.
Nu börjar mamma fråga vad ska vi göra, vem ska vi ringa och jag inser att jag måste skärpa till mig och hjälpa henne. Först och främst ringde vi Fredde. Vi lyckas också få fram något nattnummer till någon sjuksköterska. Mamma säger till henne att vi har ett dödsfall i hemmet och hon lovar att komma så fort som möjligt.
Day Old Blues.
Borta bra men hemma bäst. Visst. Men vi har haft det sjukt bra i Linköping. Efter massa foton i lördags gick jag och Mathias ut och åt på en kalasrestaurang. 200 kronor för förrätt, Mongolisk middagsbuffé och dessertbuffé. På söndagen blev det lite shopping i Tornby och sen bjöd vi Oskarshamnarna på kladdkaka hemma hos Fiffi.
Nu är det tillbaka till verkligheten där det från och med nu är plugg och bara plugg som gäller. Har hamnat ganska mycket efter, efter de senaste veckorna. Måste försöka komma tillbaka med koncentrationen. Det är dags nu. 4 veckor till jullov. Heja!
Nu är det tillbaka till verkligheten där det från och med nu är plugg och bara plugg som gäller. Har hamnat ganska mycket efter, efter de senaste veckorna. Måste försöka komma tillbaka med koncentrationen. Det är dags nu. 4 veckor till jullov. Heja!
Physical Attraction.
Imorgon skjutsar jag och Mathias min kära syster till Kalmar väldigt tidigt. Sen hem till Mathias en snabbis och fira hans far som fyller 50. Sen tar vi en minisemester i Linköping för att komma bort från allt, hälsa på saknade pluggande kompisar, ta lite kort på dessa snygga kompisar som ska på bal, gå ut och käka gott, inta Fiffis lägenhet och kort och gott umgås med varandra och med våra härliga vänner.
Ser jag fram emot.
Ser jag fram emot.
If It's Hurting You.
27 oktober
Det var tisdag. Jag hade höstlov. Klockan 10.30 kom som vanligt hemtjänsten för att ta upp Pappa på golvet och gåträna med honom. Efter ett tag kom en ur hemtjänsten småspringandes ut i hallen, tog fram deras mobil ur en jacka och gick ut och ringde.
Pappa hade svimmat av en stund. De ringde distriktsköterskan som kom och det sas att han nog hade fått ett blodtrycksfall. Mamma åkte hem från jobbet. Som tur var blev Pappa normal nästan med en gång efter det hände.
På kvällen var allt som vanligt. Han fick sin kvällsmat och kvällsmedicinen som vanligt vid halv sex. Jag, Mathias och mamma tittade på tv på undervåningen som vanligt. Pappa låg och halvsov framför sin tv i sin säng på ovanvåningen som vanligt. Mamma gick som vanligt upp omkring halv nio och gav Pappa sin nattmedicin.
Ungefär vid kvart i tio gick mamma upp till ovanvåningen igen. Hon kom snart springandes tillbaka, gråtandes och viftade med armarna och visste inte vart hon skulle ta vägen. Hon fick stammande ur sig "Jag tror Pappa har dött."
Allt som hände därefter känns som en enda klump och de följande tre timmarna känns som 15 minuter. Jag studsade upp ur soffan och sa "Nee, är du dum eller. Han sover väl bara." Vi sprang upp, in i Pappas rum. Han låg i sin säng. Precis som han ligger när han sover. Men han hade somnat in för alltid, han skulle aldrig mer vakna. Min Pappa hade dött.
Det var tisdag. Jag hade höstlov. Klockan 10.30 kom som vanligt hemtjänsten för att ta upp Pappa på golvet och gåträna med honom. Efter ett tag kom en ur hemtjänsten småspringandes ut i hallen, tog fram deras mobil ur en jacka och gick ut och ringde.
Pappa hade svimmat av en stund. De ringde distriktsköterskan som kom och det sas att han nog hade fått ett blodtrycksfall. Mamma åkte hem från jobbet. Som tur var blev Pappa normal nästan med en gång efter det hände.
På kvällen var allt som vanligt. Han fick sin kvällsmat och kvällsmedicinen som vanligt vid halv sex. Jag, Mathias och mamma tittade på tv på undervåningen som vanligt. Pappa låg och halvsov framför sin tv i sin säng på ovanvåningen som vanligt. Mamma gick som vanligt upp omkring halv nio och gav Pappa sin nattmedicin.
Ungefär vid kvart i tio gick mamma upp till ovanvåningen igen. Hon kom snart springandes tillbaka, gråtandes och viftade med armarna och visste inte vart hon skulle ta vägen. Hon fick stammande ur sig "Jag tror Pappa har dött."
Allt som hände därefter känns som en enda klump och de följande tre timmarna känns som 15 minuter. Jag studsade upp ur soffan och sa "Nee, är du dum eller. Han sover väl bara." Vi sprang upp, in i Pappas rum. Han låg i sin säng. Precis som han ligger när han sover. Men han hade somnat in för alltid, han skulle aldrig mer vakna. Min Pappa hade dött.
I Need You Now.
20 oktober
Distriktsköterskorna som kom tre gånger i veckan för att lägga om Pappas många och stora liggsår bad att hans sjukdomsläkare skulle göra ett hembesök för att dom tyckte att hon borde se honom så som han var nu. Hon kom tisdagen den 20 oktober. När de pratat färdigt inne på Pappas rum stannade läkaren, sjuksköterskan och mamma i hallen. Läkaren märkte stor skillnad på Pappa nu jämfört med förra gången hon varit hemma. Mamma började gråta. Jag satt i köket och hörde dom och började gråta. När dom hade gått kom mamma in i köket och detta var första gången vi på riktigt satt ner tillsammans och pratade om försämringen Pappa hade genomgått.
Läkaren tyckte att Pappa borde komma upp till sjukhuset och röntga sig och göra massa prover för att sjukdomen med största sannolikhet blivit aktiv igen. De hade också diskuterat att det började bli svårt för hemtjänsten att ta hand om honom i hemmet och att det kanske skulle bli aktuellt för honom att läggas in på sjukhus konstant. De tog också beslutet att de skulle halvera dosen medicin mot hans sjukdom eftersom den troligtvis inte gjorde någon verkan längre. Dessutom hoppades de att han på så sätt skulle bli piggare, få bättre aptit och att såren skulle läkas lite bättre. Inget av detta skulle vara möjligt så länge han åt all medicin eftersom de var så starka och bröt numer ner hans kropp på samma sätt som sjukdomen gjorde.
Distriktsköterskorna som kom tre gånger i veckan för att lägga om Pappas många och stora liggsår bad att hans sjukdomsläkare skulle göra ett hembesök för att dom tyckte att hon borde se honom så som han var nu. Hon kom tisdagen den 20 oktober. När de pratat färdigt inne på Pappas rum stannade läkaren, sjuksköterskan och mamma i hallen. Läkaren märkte stor skillnad på Pappa nu jämfört med förra gången hon varit hemma. Mamma började gråta. Jag satt i köket och hörde dom och började gråta. När dom hade gått kom mamma in i köket och detta var första gången vi på riktigt satt ner tillsammans och pratade om försämringen Pappa hade genomgått.
Läkaren tyckte att Pappa borde komma upp till sjukhuset och röntga sig och göra massa prover för att sjukdomen med största sannolikhet blivit aktiv igen. De hade också diskuterat att det började bli svårt för hemtjänsten att ta hand om honom i hemmet och att det kanske skulle bli aktuellt för honom att läggas in på sjukhus konstant. De tog också beslutet att de skulle halvera dosen medicin mot hans sjukdom eftersom den troligtvis inte gjorde någon verkan längre. Dessutom hoppades de att han på så sätt skulle bli piggare, få bättre aptit och att såren skulle läkas lite bättre. Inget av detta skulle vara möjligt så länge han åt all medicin eftersom de var så starka och bröt numer ner hans kropp på samma sätt som sjukdomen gjorde.
